För de flesta av oss betyder advent väntan på julfirandet. Ordet advent kommer från det latinska ordet adventus som betyder ankomst. Traditionellt har advent sina rötter i julfastan, då man fastade sex söndagar före jul. Under 1000-talet började man benämna julfastan för advent och ändrade till fyra söndagar istället för de ursprungliga sex. När det gäller fastan innan jul inom de kristna kyrkorna är det i stort sett bara den ortodoxa kyrkan som håller på den traditionen. Med fastan menas då att de inte äter något från djurriket och nu för tiden är det mest den äldre generationen som följer traditionen.
Olika länder har olika traditioner
Inom alla kristna kyrkor och länder som firar jul, firas advent på olika vis. Både advent och Julen i Sverige har andra traditioner än utomlands, även om vi i dag ofta lånar traditioner av varandra och gränserna börjar suddas ut lite. När det gäller maträtterna till julen behöver man inte gå längre än till de nordiska länderna för att se olikheter. I Finland äter man gärna en rotsakslåda och karelska piroger förutom julskinkan. I Danmark äter man fläskstek och i Norge revbensspjäll och kokt fisk. När det gäller julklappar får barnen i Österrike gåvor av Saint Nicholas den sjätte december och i Grekland får barnen vänta på sina gåvor till den första januari då Saint Basil kommer.
Adventsstjärnor och adventsljusstakar
Vår älskade adventsstjärna som lyser upp de flesta fönster och sprider ljus i mörkret är en ganska ung tradition. Stjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan som visade de tre vise männen vägen till Jesus i krubban. Seden med adventsstjärnan började i slutet av 1800-talet i Tyskland och kom inte till Sverige förrän på 1930-talet. Även adventsljusstaken är en tradition som vi tog från Tyskland i slutet av 1800-talet. Från början var det en adventsgran med 28 ljus, ett för varje dag i advent. Så småningom utvecklades den till vår adventsljusstake med fyra ljus som fick stor spridning under 1930-talet. 1934 tillverkades den första elektriska elljusstaken.